Jessicas Blogg

Igår när jag kom hem från jobbet tog jag mig en tablett som jag fått utskrivet för min värk. La mig i soffan framför brasan och vilade. Jag kan absolut säga att detta är den mest irriterande åkomman jag haft ever. Så känns det nu iaf. Nå jag blev lite omtöcknad av pillret och värken gav nästan med sig och jag kunde "fungera" en stund när Madde och Inga kom förbi. Lite snack inne innan vi gick ut och tittade när Inga "kände" på Emil först.

Måste absolut träna "lydnad" med honom så att han går dit näsan pekar och inte dit bogen pekar! Han har svårt för det och vill boga in och boga ut och gå sin egna lilla väg. Intressant att stå på backen och se det.
Han tog anslagen bättre mot slutet och vi gav oss med honom och Inga fick sedan sitta upp på Q. Han är väldigtl mjuk och följsam men behöver mer träning för att få balansen i kroppen. Men jag såg att det hänt mycket med det lilla vi hunnit träna.

Fina övergångar från skritt till trav =)
 
Jag behövde verkligen denna kväll att bara få sitt aoch surra häst och annat likasinnade. Tråden och inspirationen har varit obefintlig och jag kände nu hopp om livet.  Såg att jag är ganska rätt ute vad gäller båda mina poar. Och det känns väl alltid skönt att få kvitto på det.

Och jag behövde inte ha dåligt samvete för att jag hästade mig eftersom min stackars Robert var fast på jobbet för inventering.


(fotograf: Madde Almqvist)

Det blev en sen kväll och jag somnade ganska omgående med en skön känsla i kroppen.

Tjoflöjt!