Jessicas Blogg

Ja så tänkte jag igår när jag låg på käkledsbehandlingen. Jag brukar inte behöva säga sluta, har aldrig hittils behövt använda det ordet vid någon typ av behandling. Brukar kunna bita ihop. Men igår så överskreds min smärtgräns ganska rejält och kände mig så ynklig.

Eftersom jag tydligen alltid bitit i hop tänderna så blev det inte bättre av att det började ila när jag böt tandkräm. Jag började bita hårdare, både natt och även dag, vilket gjort att mina käkar var under all kritik. Vart hon än tog så kändes det som om hon stack en kniv i munnen och tårarna sprutade.

Men efteråt kändes det bra SOM TUR VAR!!!

Ny tid bokad om 4 veckor... hujeda mig säger jag bara!!!

Vilade en stund när jag kom hem, jobbade någon timme till, och tog sedan in min prins. Tog en liten tur på banan och provade ett bett som jag lånat av fröken Anki, ett Real.

Känns bättre än den Akademiska stången som är lättare, men inte lika lätt som med Rollerbit. 
 
Åkte sedan till fröken Anki för att återlämna bettet och blev sittande med kaffe och häst och hundprat i ett par timmar innan jag rattade hem från Lantjärv. Mina extraljus lös på tok för högt och jag slog av dem precis i en kurva och vips så står det en flock med renar på min väghalva.

Körde över på vänster sida och ser en bil komma mot mig, men som tur var så hann dom se och hann stanna. Så när jag tvärnitat och fått stopp på bilen så kunde jag sedan svänga över på min sida igen, köra förbi renarna och köra hem igen alldeles skakig i kroppen.

Nå hemma igen, skotta snö, fixa hästar, äta middag, rasta hund och stupa i säng......

Over and out!