Detta samboträsk....
Med mysfredagar, lördagar, söndagar, måndagar, tisdagar, onsdagar och torsdagar, sätter sina spår. Gick ner massor i vikt förut, en siså där 25kg ungefär och känslan i kroppen var otrolig. För mig sitter mitt självförtroendet i mitt välbefinnande och eftersom jag mår väl när jag har rätt vikt så är det viktigt att jag håller den.
Träffade darling för 1½ år sedan lite drygt och sedan dess så har kilona bara smygit sig på. Min tid i Luleå tillbringade jag i stallet i STRETCH ridbyxor eller i mjukisbyxor hemma och på skolan. Så inte märkte jag att fettet började smyga sig på igen. MEN när nog många kilon fastnat så känner jag i kroppen att det inte är bra, inte någonstans. Jag känner avsky för att klä upp mig och känner avsky för att inse att jag inte får på mig mina snygga jeans längre.
Så vad gör jag jag åt detta? Jag VILL ju inte ha någon annan känsla i kroppen än välbefinnande, och vem kan göra något åt det? Enbart jag! Så i måndags började min avsockring och det går över förväntan. Mitt mål är -10 kg till sommaren och det är ett mål jag tänker nå.
Ett annat mål är att hålla mig rökfri. Många säger att det är galet att sluta röka och sluta äta godis samtidigt men jag vet att det är en nödvändighet för om jag inte skulle ha 100% koll på vad jag sätter i mig så skulle jag snart rulla fram, för man blir hungrigare av att sluta röka. Allt luktar och smakar så underbart gott. Lika bra att få allt avklarat ännu en gång.
Fast lite jobbigt är det när de har fredagsfika på jobbet med chokladmuffins med dumle i, sockerkaka och syltkakor. MEN det är bara att bita i hop.
Lunchat klart o ch dags för lite jobb =)
It´s amazing!
Känslan var obeskrivlig och jag har aldrig upplevt den extasen tidigare och inte efter det heller. Den första frågan jag fick när jag landade var hur jag kände och jag skrek överlyckligt - AMAZING!!!!
Inte ens att simma med hajarna på Jamaica gav samma adrenalinkick.
Igår kväll hade jag dock en liten gnutta adrenalin. Åkte till stallet och trotsade kylan på -22 grader kallt och tog ut Emil på ridbanan som var överfull av snö som drivit upp. Spännande med min obefintliga balans och jag blev lite sjösjuk där vi försökte plöja oss igenom drivorna. Blir faschinerad över hur lätt det är att ge rätt signaler till honom barbacka. Ska nog försöka rida mer utan sadel tror jag.
Nu ska jag sätta igång att jobba lite.
Ha en bra dag!
Singing in the snow.....
Min lilla prinsessa fick allt gå hem från skolan idag i stormen. När hon kommer in i hallen så frågar hon mig när vi ska skotta. Snön gick till midjan på henne, nästan iaf, och det var bara för mig att gå ut och skotta. Har nu varit ut i en timme och skottat och skottat. Slut är jag men skönt att arbeta med kroppen. Våra kroppar är nämligen till för att användas och inte sitta och bli förslappade framför datorer.
Nu ska jag ta och fixa käk åt trollen och sedan blir det filmtajm, bara jag och dom. Darling är i luleå över natten eftersom dom har P möte ikväll. Vilken tur han hade som inte var hemma och behövde skotta!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mind your own business!
Ja just nu känner jag mig jävligt illa berörd. Varför? Jag har ont i min kropp, det syns inte utanpå men känns vill jag lova. Att ligga still eller för den delen sitta still gör absolut inte min kropp bättre utan för mig så gäller det att röra på mig och träna. Men när det inte syns så finns det inte heller tydligen och en del människor kommenterar till sådana som inte öht har med det att göra, att jag är borta mycket från jobbet. Det borde väl finnas trevligare saker att prata om????????
Jag tycker om mitt jobb, men om jag sitter där och har ont, så kan jag inte heller göra ett bra arbete så enkelt är det.
I måndags fick jag dessutom vara hemma med prinsen som fått magsjuka och hade feber. Tror ni att det är roligt att ringa till jobbet och säga att jag vabbar? Absolut inte!!!
Over and out!
Dagarna bara går och går.....
Vi åkte till Bjurholm i fredags och stannade i "Svävar" och hälsade på hos darlings syster innan vi åkte vidare till hans mor och far.
I helgen har vi bara ätit och tagit det lugnt och myst på, förutom i lördags då vi drog till pulkbacken som satt sina spår i min kropp. Åkte pulka i en galet stor backe med pulklift upp till toppen igen och jag och resten av sällskapet hade jätteroligt. Tur är väl det för nu har jag inte roligt. Jag har ont i hela kroppen, har varit på massage och tagit överdelen, men på fredag är det dags för nederdelen. All värk har vandrat neråt och jag sitter här på jobbet och försöker varva mellan att sitta och stå för det hugger i hela bäckenet. Så ridning, det blir det inte på ett tag framöver SUCK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tur att jag hittade bröstselen igår så jag kan tömköra min älskling. Har föresten hittat en rockard för jag vill ha honom inkörd. Undrar om det finns ekonomi till en sån? Men tänk va vacker vår prins skulle vara med sele och vagn bakom sig!!! Som ett sagoekipage helt enkelt.
Och tänk vad skoj det skulle vara att vi bägge två kunde sela på och dra ut på en tur tillsammans. Det enda är att här i Kalix har vi ju inte Gäddviks fina körvägar så man måste ut på trafikerade vägar och det kan väl vara lite spännande.
Nu har jag strax lunchat klart. Tänkte bara ta 30 min idag, för jag vill hem tidigare och lägga mig ner och DÖ!!!!! Så känns det faktiskt.
Ha det gott!
Temperaturen är hög uti kroppen....
I lördags kom Emils fd extramatte hela vägen från storstan för att rida Emil och umgås med mig och darling. Hon var nöjd efter ridturen och sa att han var precis som vanligt fast jag tycker ändå att han är lite bättre än vanligt hahaha. På kvällen blev det god middag och vin och jag kunde glädjas åt att min syster och hennes man också fick tid över att umgås med oss. Vi spelada Galenpanna och Rappakalja och jag skrattade så tårarna sprutade och mascaran rann ner för mina kinder. Rappakalja är skoj, det är bara att konstatera.
På söndag åkte Helena hem och vi åkte till stallet. Temperaturen hade stigit till -2 grader så det var faktiskt rena blidan ute. Jag red ett pass på banan och tränade galoppfattningar i bägge varven men han har så mycket spring i benen så bakändan åker upp i luften nästan i varje fattning, trots att jag inte ger skänkel utan bara "pussar" fram honom. Man känner hur glad han är när han får springa men han samlar sig snabbt iaf men han har såå dålig kondis nu. Blir inte så mycket mjölksyreträning nu under vintern och det tycker jag är aptrist. Darling fick ta sig en tur på hästryggen han med. Han är den som är bäst på att få gossen att flytta för tryck så därför överlåter jag det till honom.
Ingen ridning i måndags utan Lisa fick ta ut honom och plumsa i djupsnön när det var ljust och varmt ute. Själv satt jag hemma och tittade på när Sessan fick lockigt hår och sken som en sol. Fast i tisdags så tänkte jag att nu baske mig ska jag ta tjuren vid hornen och prova tömmköra själv och gissa om jag blev överlycklig över att jag fick det att funka. Vi tränade igångsättningar och halter och svängar. Han försökte givetvis vända upp mot mig men tack vare Lisas knep så fick jag honom att inse att det inte går utan att han måste gå runt och dit jag vill. Nu behöver jag bara bli säkrare med tömmar och spö för jag känner mig halvt handikappad när jag ska hålla reda på allt. Suck!!!!
Igår vilodag igen, det var alldeles för kallt tyckte mina fötter så jag nöjde mig med att mocka och rykta igenom honom ordentligt. Mysgubben min. Sen hemfärd och hårfärgning så nu är jag svart igen och det känns WONDERFULL!
Idag ska jag iaf rida för i morgon åker vi till Bjurholm för att hälsa på svärföräldrarna så Emil är utleasad hela helgen.
Nu ska jag jobba lite men jag önskar alla en underbar dag.
Att bestämma sig för en sak och att sedan genomföra det....
Nu blir det dock film med barnen efter att jag gjort "ingenting" som att dammsuga upp allt hår, dammtorka, rengöra marsvinsburen, bära upp tvätt, slå på tvättmaskinen och ladda diskmaskinen. Tänk vad skönt det är att göra I*N*G*E*N*T*I*N*G!
Piggelin.....
Nu ska jag jobba lite så att jag kan åka hem till mina troll som fortfarande ligger och gosar i sängen. Ha en bra dag!
Var glad och nöjd för vet du vad....
Livet är allt bra underbart, så enkelt är det. Nu har julen kommit och gått och det är ännu ett nytt år. Tiden går så otroligt fort, ungefär som Balder på Liseberg. Full fräs hela tiden men så härligt. Jag har känt mig betydligt piggare på sista tiden så "Svinis" har nog övergett mig och det känns skönt. Det finns inget värre än när jag känner att energin håller på att ta slut. Det är sådana gånger man förstår människor som går i "väggen".
Jag har varit otroligt dålig på att skriva, för tiden har inte riktigt räckt till men nu börjar jag känna att balansen kommer tillbaka för nu är barnen här med oss nästan hela tiden, huset börjar bli klart och rutinerna med stall flyter på "nästan" iallafall. Tacksam är jag för att jag hittade Emils extramatte som hjälper oss när det kör i hop sig och avlastar så att det inte blir för mycket "häst". Appropå häst så har jag inte skrivit så mycket om gossen, men han artar sig bra och mår som en kung bland sina 3 nya brudar i stallet. Ska faktiskt bli intressant att se hur han beter sig när det blir brunst tider.
Ridningen går bra och han tycker att det är otroligt skoj att vara ute i skogen på de nya ridvägarna. Jag känner hur han njuter de gånger vi sätter av i galopp och jobbar oss framåt på de oplogade vägarna. Fast, hans lilla egenhet med bockningarna kan ibland sätta min balans på prov ordentligt, som här om dagen när vi var ut efter en skogsväg och skrittade ner för en backe och hör hur det knakar och brakar ordentligt en bit in. Vände om i 180 grader och Emil satt upp baken och rusade iväg som om någon skulle bita honom i svansen. Älg givetvis!!! Men det var inte äälgen han var rädd för utan för ljudet som bara kom så där plötsligt. Och en annan dag när vi drog ut på tur i skogen och hade det skönt. Lugn och fin trav och galopp tills vi vände, så åkte baken upp i luften och jag tappade stigbyglarna. Som tur var så har jag balansen och starka benmuskler så jag höll mig kvar, puh!
Men det är ju dessa stunder som jag faktiskt älskar, då jag känner att jag har en häst under mig och inte någon liten korv. För häst, det är han den lilla prinsen!
Nu sitter jag här i soffan, skall strax bege mig upp i sängen, men jag njuter av våra framgångar idag. Jag har nämligen tömkört Emil för första gången ordentligt och det tackar jag xtramatte Lisa för, för utan hennes kunskap hade jag aldrig lyckats få honom att gå framåt, stanna och svänga. Hon fick honom i galopp men jag nöjde mig med att hålla oss i skritt och att inte trassla in mig i tömmarna. Så nu har vi ännu en sak att öva på och målet med det är att få honom inkörd så vi kan åka vagn. Det är en dröm!
Nu dags för drömmarnas land! Natti natti!
