Ett kort pass med min vita!
Jag vet eg. inte vad som hände men jag tänkte uppkortning och så blev det så. Körde i andra varvet och lika dant.
Hoppade av och gav min prins en sockerbit och nöjde mig så. Ibland får man bara ta det där som erbjuds och sedan nöja sig med det.
Tjoflöjt!
Känslor!
I måndags kom min storebror med tåget ända från Kolding i Danmark. Vi har träffats två gånger tidigare tillsammans med min yngre bror också från Danmark. Dessa två gånger har vi varit på neutral mark men denna gång kom Brian hit, ensam.
Modigt av honom att våga komma hit. Vår historia är lite brokig då jag är ett "felsteg" av hans far men trots detta så finns det inget agg mellan oss.
Det har varit några intensiva dagar och ett trevande för att börja prata ordentligt och våga lära känna varandra. Igårkväll kändes det som att vi började nå varandra och hela dagen har vi pratat och pratat.
Jag är otroligt glad att jag för 5 år sedan tog kontakt med min danska familj och jag är tacksam över att de tagit emot mig. Nu har han som sagt åkt hem igen men jag vet att det inte var ett -hejdå utan ett -vi ses snart igen.
Skönt att ha en storebror <3
Mi Amore <3
Ridningen har varit sporadisk efter kursen. Först var vi på cypern i en vecka och sedan drog jag på mig en himlars förkylning. Men har provat att rida på stången vilket gick rätt bra. Testade dock hacket och kapsonen dagen efter och han går riktigt fint på det nu.
Något har hänt med honom. Han ger sååå mycket när han ger och jag njuter i fulla drag av att bli buren av honom.
Lyckades ladda upp en film med några små anslag på kursen. Nu måste vi bara öva "näsa upp"!
Nu ska jag göra kväll !!!
Natti natti.
Ridpass 2: Lycka....
Med gråten i halsen hoppade jag av och försökte leda honom men nej, inte ens det fungerade. Sådan brukar han aldrig vara.
Gick tillbaka till stallet och ringde Inga och sa att jag skiter i lektionen för jag får han inte från gården. Men snälla som de är så tog de sitt pick och pack och kom till Inga och jag fick rida i hennes lilla hage istället.
En lätt uppgiven Jessica satt upp på sin prins.
Fick börja samla honom i skritten och hör och häpna, mina prestationskrav bara försvann och jag och prinsen kunde kommunicera. Det var inte det lättaste till en början eftersom jag inte ridit på kapson men det funkade med Ewas hjälp.
Fick till jättefina uppkortningar i skritten och gick sedan över till trav. Till en början så rann han iväg i traven men efter ett par övergångar så lyckades jag förmedla rätt och han smög såå otroligt mjukt in i traven, full av energi men ändå sååå sakta och mjukt.
Just då kände jag det jag känt ett par gånger hemma, att han bär mig. Jag rider inte honom utan min häst bär mig.
Har du inte upplevt känslan så kan du inte heller förstå men det är en helt otrolig känsla.
Ewas sammanfattning om vad min prins är för häst är att han har alla spectran. Han kan gå från att vara helt ointresserad och loj till att vara värsta hingsten. Och ja, det stämmer.
Detta kan vara både på gott och ont. Det är jobbigt om vi inte synkar men allt oftare börjar vi göra det. Och det är tack vare att jag är öppen och villig för att skola mig själv och min kropp.
En liten film på mig och prinsen. Syns kanske inte så tydligt men han gör jättefina övergångar och riktigt bär mig. Till en början så går han för fort fram men efter ett litet tag så kändes det som att både han och jag njöt av ritten.
Jag älskar min prins, min hingst, min gamling, min unghäst. Ja allt detta är han.
Försöker ladda upp ett klipp med galoppanslag men datorn laggar så det kommer vid ett senare tillfälle.
Tjoflöjt på er alla!
Ridpass 1: Kaos.......
Jag hatar prestation och jag vill verkligen inte ha de kraven på mig själv och framförallt inte lägga dem på min häst. Det är inte alls det jag vill......
Kursat idag för EK.
På teorin pratade vi om våra drömmar och vad vi kan och är trygg med. Min dröm med min häst är att få ett långt liv med honom och att vi fortsätter utvecklas och lär oss kommunicera så att vi någon gång kan få komma till skolgaloppen, piruetterna och piaffen. Fast när jag presenterade den så vände jag den....... Mina drömmar är skolgalopp... bla bla bla
Fast jag är iaf trygg i att jag lärt mig att "less is more" och att fokusera på en sak i taget. Det är jag glad över =)
Själva ridpasset gick väl så där..... :/
Emil visade redan när jag tog in honom i stallet, att han inte var med mig. Det stressade upp mig och han blev mer stressad, så väl på ridbanan så hade jag ingen kontakt med honom.
En sån gång behöver jag bara få jobba i lugn och ro och hitta "vi" men när man har lektion så har man bara den lektionen, de knappt 30 minuterna, så det finns inte så mycket tid.
Emil kräver "här och nu" av mig och det är tydligt att kurs inte är vårat koncept. Inte ännu iaf. Jag har för stora prestationskrav och stressar upp både mig och hästen, blockerar mig och knyter en knut på mig själv och hästen.
Hemma så fungerar allt oftast. Vi kan arbeta i lugn och ro och glädjen, känslan och fokus finns där. Det är ju det jag vill ha. Glädjen!
När vi red tillbaka till hagen så hade jag full fokus och en galet piggelin prins som lyssnade och gjorde öppna och nästan piafferade och galoppanslagen bara kom med ett litet tramp i stigbygeln. Inte ens rusade fram, bara anslag och sedan stopp.
Något bra iaf med dag nr 1
Somnade med skallebang och ....
Idag hade jag lovat att åka till Sangis och provrida min kusins varmblod Melina. Upptäckte dock en knöl på ryggen och hon ömmade fruktansvärt. Inte blev det nån sadel på den ryggen. Fick istället äran att rida hennes fina Lova som är en halvsyster till fröken Ankis Lotsen. En fin tösabit, dock lite seeeg. Och så var det inte alls lätt att sitta i den sadeln. En hoppsadel och det var inte skönt att sitta i den. Inte nånstans haha.
Gav henne lite tips på vad hon kan träna som att stanna med rösten, gå ingång på smackningar etc. Visade henne hur hon kan jobba bägge hästarna vid hand och jag tror hon tyckte att det var bra, för det är ju rätt så nödvändigt för att bygga upp kontakten med poarna.
Nå det är trevligt med hästprat och mysigt med Veronica.
Ikväll har vi varit och hämtat hö. Fick stanna efter vägen då det stod två älgkor och tittade på oss. Bra terapi för älgrädda jag. Jag insåg att de är räddare än mig och inte kommer springa i min väg om de inte är tvungna.
Lastat in höet och nu är det dags för sängen.
Godnatt gott folk.
Jag verkligt AVSKYR huvudvärk!
Som tur var så var det inte jag som luktade utan det luktade mögel och inte bara jag kände det som tur var. Huvudvärken kom sakta krypande inpå och när jag går till min frissa, återigen, för att färga fransarna, känner jag hur det börjar dunka i tinningarna.
Stannade till hos mamma för att sedan dra vidare till systemet för att hämta specialöl som darling beställt, men känner att om jag det minsta lilla hamnar i för starkt ljussken så kommer jag kräkas. Rattar hem den lilla gröna till Lappkullen.
Slänger mig på soffan och drömmer om att en massageterapeut kommer på hembesök och masserar mitt huvud, mina axlar, nacke och ländrygg.
Nu dags för lite käk. Iaf fixa till de övriga.
Han dansade i månens sken <3
Jag gick ut på bron, tittade in i den lilla skogsdungen vid hagen och såg min vita dansa i skenet av lampan. Han såg nästan ut som en sagoshäst, en sådan där som har horn i pannan och vingar på ryggen.
Han gjorde så vackra rörelser så mitt hjärta fylldes av än mer kärlek. Tänk vad bra jag har det. Jag kan få bevittna något sådant vackert en regnig höstkväll i september.
Ligghallen is almost ready!
Taket är på plats. Nu skall bara myggnätet, vindskivorna och brädorna runt sockeln spikas fast. Sedan ska vi dela den och göra förråd av en liten del. Vi har lite mycket pinaler här på Lappkullen så ett extra förråd blir kanon =)!
Så när vi kommer från Cypern så blir det att göra färdigt det där sista och sedan spåna och halma där inne. Inte för att jag tror att hästarna kommer att tillbringa så mycket tid där men utifall att <3
Darling hade köpt hem en till led strålkastare och skarvsladd så nu kan vi hänga upp lamporna ordentligt i hagen så prinsen ser och så ska vi sätta en lampa med rörelse sensor inne i ligghallen, dock med låga watt så att det inte blir för ljust. Vi får prova oss fram, för jag vill verkligen kunna ha hästarna ute 24/7.
Hade föresten en tjej hit som kollade på stallet. Hon har ett varmblodsgosse på 14 år, som hon jättegärna vill stalla upp här på lösdrift. Hon behövde bara diskutera med sin pappa först för han vill att hon står kvar i hans stall. Hon verkade vara en jättemysig tjej som håller igång sin häst. Och en valack tycker jag känns betydligt bättre än ett sto. Varför vet jag inte men det känns som om det blir lugnare i hagen då.
Nä gott folk.... dags att bädda sängar!
Du får den häst du behöver, inte den du vill ha!
Det är jag helt övertygad om. Jag behövde Emil för att lära mig läsa och förstå hur ett stort djur som han fungerar. Jag behövde honom för att kunna vara här och nu, för min prins, han gillar inte när jag inte är det.
Men jag är övertygad om att han kom till mig även för att att han behövde det. Han behövde någon som tog sig tid att lära känna honom, som lever med honom dag som natt, och som lär sig tyda hans signaler.
Det tog nästan 3 år innan jag förstod att hans skärrade beteende i mörker, beror på att han faktiskt saknar mörkerseende. Det skar i mitt hjärta när jag förstod.
En kväll när jag skulle fodra dem i hagen så såg jag hur Emil smyger fram i skogen. Huvudet är sänkt mot backen och han söker väg med mulen. Att se sin häst så, gjorde ont.
En annan kväll vägrade han gå från stalllampan trots att höet låg på baksidan. En annan kväll så stod han nere på ängen när vi kom hem och han följde staketet till öppningen men råkades gå in i det vilket gjorde att han vägrade gå igenom. Det slutade med att vi hämtade ficklampa och gick före honom och lös upp vägen.
Jag tror att det var mig Emil behövde. Han behövde någon som tog in honom i sitt liv och lät honom flytta "hem". Hade jag inte gjort det utan haft han uppstallad, hade jag nog aldrig förstått att det var därför han betedde sig konstigt och stressat i mörker.
Jag förstår hans ängslighet nu och vi monterar upp lampor i hagen så att han har ledljus. Så länge det fungerar så har vi det så.
Jag vet att många tycker att jag är galen men faktiskt så är jag kär i min häst och älskar honom gränslöst!
Allt har en mening......
Jag har aldrig sett på mig själv som ett offer och kommer heller aldrig att göra det. Jag hade kunnat göra det, det är en ganska enkel väg, man behöver inte rannsaka sig själv och kan skylla ifrån sig. Så gör inte jag, för den enda människa i denna värld som jag kan förändra och påverka, är mig själv.
Att gå till Arbetsförmedlingen i fredags och anmäla mig som arbetssökande, var en utmaning. Jag har aldrig varit arbetslös och jag tänker inte heller någonsin bli det.Jag är mellan två arbeten pga omständigheter som gjorde att jag var tvungen att göra ett aktivt val. Jag kunde inte resignera och kunde inte ändra mig själv eller någon annan, så det blev som det blev.
Jag tror att de som arbetar som arbetsförmedlare ofta möts av människor som ser allt svart för han jag mötte han blev så glad när jag berättar åt honom vad jag tänker och hur jag tänker och att jag ser detta som ett äventyr. Allting som händer har en mening och meningen med detta är att jag nu ska skapa ett ändå bättre liv <3
Nå nog om detta.
Men kom ihåg att allt som händer är meningen att du skall lära dig något utav.
Häst häst häst.......... <3
Kan inte annat än säga att denna sommaren gått i hästens tecken. Ja och inte mig emot men min sambo hade nog önskat lite iaf lite mindre häst. Men just nu uppfylls livet av hästeriet och jag är nöjdare än nöjdast.
I helgen som var så var det återigen kurs. Dock grundkurs i kraftskapande ridkonst och jag bestämde mig för att inte ta med prinsen dit eftersom EK kommer den 10e september.
Fick förmånen att rida en spanjor vid namn Marino. En sagolikt underbar individ. Mjuk i sinnet men het vid ridningen. Dock inte het het som man förut kunde säga att hästar var. Han var kontrollerad men hade energier som jag aldrig känt hos en häst.
Att han är spanjor kanske förklarar hans temperament lite :p!
Det är alltid svårt att rida någon annans häst och det behövs en stund för att lära sig start och stopp. Med marino behöver man inte lära sig start för han går av bara farten men stopp. Ja den knappen behövde jag träna lite med honom.
Men jag ler fortfarande när jag känner in känslan jag hade när jag fick rida honom.
Jag skulle aldrig byta bort min prins mot honom MEN jag hade gärna haft honom också, han är så skolad och lär mig massor som jag sedan kan lära min prins. Precis som fröken Anki sa, så är det alltid svårt att skola både sig själv och hästen samtidigt och vi har det rätt kämpigt mellan varven. Problemet sitter inte hos prinsen utan hos mig, jag spänner mig för mycket, drar upp hälen, lutar för mycket fram och har för kass balans. Men det kommer det kommer......... tålamod tålamod.
Jag är iaf överlycklig över att vi hittat detta sätt att umgås på. Allt känns roligare och vi utvecklas framåt. Kanske inte så snabbt som man ibland önskar, men tååålamod tååålamod.
Nä nu ska jag äta lax.
Ses allehop!
