Livet går vidare......

Kung bore han börjar sakteligen släppa sitt hårda grepp och äntligen kan jag vara i stallet utan att hålla på att frysa ihjäl.

Vi har senaste månaden tagit det rätt lugnt med ridningen. Inga långa uteritter eller ansträngande pass. Kylan har verkligen stoppat oss från att variera ridningen. Fast det har nog varit bra för oss att ha lite vintervila. Prinsen har börjat göra små hopp och jag har verkligen funderat på vad det varit. Vi har tappat en del när det gäller skolskritten så det var verkligen på tiden att bästa fröken Anki kom och piskade på oss igår.

Militanta komandon om att räta på ryggen gjorde mig sjöööööblöt i svett men det gav resultat. Jisses vad jag slarvar när jag inte har någon som påpekar sitsen. Sedan ville hon att jag skulle visa grodhoppen vi håller på med och jag blev riktigt glad och nöjd över att det faktiskt var början till skolgalopp anslag. Fast för att få till detta så måste vi träna skolskritten så det är precis det vi gjort i dag. Bad bästa Monki att kommentera min sits och stå på ridbanan, allt för att störa den där hästen som dras som en magnet till den som står och pratar =)! Gick bra idag. Vi kortade stegen ordentligt och jag kände hur han riktigt lyssnade. Fyra steg kort kort och sedan fyra steg i trav och direkt avbryta till skolskritt. Måste träna jättemycket på att samla energi och inte tänka så mycket på ridvägarna. Måste träna massor massor! Måste lära mig att inte låta tyglarna att åka ur händerna på mig och att inte låta mina händer bli stumma.

Pumpa pumpa pumpa pumpa.

Men jag tror nog att vi kommer att haja detta tillslut... eller det är faktiskt jag som måste haja det för Emil han lyssnar på allt jag ber honom om så jag måste lära mig att be om rätt saker.

Over and out!