Jessicas Blogg

Kung bore han börjar sakteligen släppa sitt hårda grepp och äntligen kan jag vara i stallet utan att hålla på att frysa ihjäl.

Vi har senaste månaden tagit det rätt lugnt med ridningen. Inga långa uteritter eller ansträngande pass. Kylan har verkligen stoppat oss från att variera ridningen. Fast det har nog varit bra för oss att ha lite vintervila. Prinsen har börjat göra små hopp och jag har verkligen funderat på vad det varit. Vi har tappat en del när det gäller skolskritten så det var verkligen på tiden att bästa fröken Anki kom och piskade på oss igår.

Militanta komandon om att räta på ryggen gjorde mig sjöööööblöt i svett men det gav resultat. Jisses vad jag slarvar när jag inte har någon som påpekar sitsen. Sedan ville hon att jag skulle visa grodhoppen vi håller på med och jag blev riktigt glad och nöjd över att det faktiskt var början till skolgalopp anslag. Fast för att få till detta så måste vi träna skolskritten så det är precis det vi gjort i dag. Bad bästa Monki att kommentera min sits och stå på ridbanan, allt för att störa den där hästen som dras som en magnet till den som står och pratar =)! Gick bra idag. Vi kortade stegen ordentligt och jag kände hur han riktigt lyssnade. Fyra steg kort kort och sedan fyra steg i trav och direkt avbryta till skolskritt. Måste träna jättemycket på att samla energi och inte tänka så mycket på ridvägarna. Måste träna massor massor! Måste lära mig att inte låta tyglarna att åka ur händerna på mig och att inte låta mina händer bli stumma.

Pumpa pumpa pumpa pumpa.

Men jag tror nog att vi kommer att haja detta tillslut... eller det är faktiskt jag som måste haja det för Emil han lyssnar på allt jag ber honom om så jag måste lära mig att be om rätt saker.

Over and out!

Huset, det nya stora fina underbara huset, fick sig en genomgång idag. Inga större fel hittades så det blir köp. Men nu måste vi bara sälja det hus vi bor i och det som står i Luleå. Samla på hus kan man göra om man spelar monopol men inte annars ;)

Har precis haft ett par som var jätteintresserade av vårat hus men de står i en knepig sits och behöver få sålt sitt som de bor i först. Alla kan ju inte göra som oss och det är ju lite trist....

Nu ska jag ta och skicka iväg darling på "millans" och köpa snus. Sen blir det lite film tror jag.

Massor med grejor. Både positiva och negativa. Men jag har ju en viss förmåga som faktiskt inte alla besitter och det är att sätta fokus och ge järnet och blicka framåt. Så trots alla motgångar på jobbet och trots alla taskiga händelser så flyter det på. Jag sa att vi skulle ses i backspegeln och jag lovar att det gör vi. Jag har huvudet högt och tillåter ingen se ner på mig och få mig att känna mig mindre värd.

Jag vet mitt eget värde och det kommer ingen få ta ifrån mig.

Nå jag och darling har utvecklats också och det till det positiva. Mer ingående än så är jag inte men det känns bra att veta att det är samma väg vi vill gå och givetvis tillsammans. Jag har haft en sådan enorm tur som hittat honom och ja han har väl haft tur som hittat mig också faktiskt ;)!

Det absolut bästa som hänt är att vi nu ska köpa vår "dröm" kåk.

En villa inte långt härifrån med 7 rok, eller 8 om man så vill. Badrum så stort så vi får dit ett bubbelbad. En ladugårdslänga med 2 boxar och plats för ett snickeri till min älskling.

Ett garage till verkstad så svets och allt annat får plats.

Mark runt om till att göra egna hagar, ha eget bete och t.o.m göra en egen ridbana.

Ja det är vår gemensamma villa dit vi bägge två vill flytta och bo tillsammans.

På onsdag skall det besiktas........ och vi håller tummarna för att det går igenom.

Tjing tjong. Nu ska jag dra på mig nå kläder och gå och se om bilen startar. Det är hysteriskt kallt ute och jag börjar bli allvarligt leds på att leva och bo i en frysbox.

Over and out!

Det händer så mycket så jag vet knappt vad som är upp eller ner. Förändringar är utvecklande sägs det och ja, jag tror det också. Men när fotfästet tappas så är det inte så lätt att se så alla gånger. Något som varit bra med allt som hänt under veckan är att allt löst sig i min närhet. Och tur var väl det för jag höll verkligen på att bli en bitter gammal kärring med pms besvär.

Fast jag var iof inte ensam om det ;)!

Till veckan så kommer hela mitt liv att förändras. 
Men var så säker, what goes around, comes around!

Kom hem igår, skalade potäter och la mig i soffan. Konstig känsla i kroppen. Ungefär som om jag hade myror innanför huden som klättrade på mina armar och ben. Somnade och vaknade med en fruktansvärd feber. Eftersom jag inte och jag menar inte, kan vara sjuk så dopar jag mig med Bamyl men det funkar och jag har ett jävla driv i samtalen.

Nu kör jag mitt race och bryr mig inte om andra. Thats life folks!