Och dagarna bara rusar iväg.....
Godkväll! Egentligen har jag massor att skriva men allt är mest snurrigt just nu för jag har hundra saker att göra och så försöker jag hinna jobba också mellan varven så nej, jag har inte problem att fylla mina dagar. Tvärt om så önskar jag att dygnet hade dubbelt så många timmar och att vi bara behövde sova 6 av dom.
Förra torsdagen var vi på "missions", jag, Inga och Madde. Till Sundebyn drog vi med den svarta bilen och en transport på släp. Med oss hem hade vi en svart söt donna vid namn Kallrappa. Inte till mig nej, utan Ingas nya unga förmåga. Jättesöt är hon, nästan som spunnet socker.
Det var bara en sak med denna resa som gjorde att tårarna sprutade, hjärtat slog dubbla volter och dunkade så hårt i bröstet så jag trodde jag höll på få hjärtinfarkt. Fick nämligen ett paket som jag öppnade i bilen. Det var en bild på mig och min vita prins, från den försommarkvällen när jag satt på hans rygg för allra sista gången.
Så vacker och så många känslor kom fram, de välde nästan som ur en vulkan. Förstå vilka fina vänner jag har, som ger mig en sådan sak. Kommer aldrig att kunna sluta tacka dem...... äsch nu börjar jag gråta igen!
Den bilden pryder nu väggen i vardagsrummet och när jag sitter där, kan jag inte låta bli att titta på den hela tiden. Känner nästan Emils närvaro.
Igår var jag så där hiskeligt sugen på att rida, hade ju vilat i en hel dag, så abstinensen började krypa på. Tog in hästarna, gick ut med Faxe på ridbanan. Slog bort styltorna och red en stund, vilket gick ganska bra då ridbanan var plogad. Bästa sambon hade nämligen kört med lillplogen så det var så fint. Tack!
Väl på väg in i stallet igen så ser jag hur hovarna är uppbyggda ungefär 1 dm så det var bara att gå in i stallet utan häst och hämta hovkratsen. Allt satt som sten då stenmjölet också pressats ihop med snön. Men idag har hovis varit hit och satt på sulor så jag skyndade mig ut efter paltmiddagen och hoppade upp BARBACKA och så mysig rygg han har min bästa vän.
Att sitta på ryggen utan en sadel emellan gjorde att jag kunde känna varje liten spänning, nästan innan han fick den och passet gick jättebra. Skritt mest förståss och många halter och övergångar. Förhållningarna tog han fint idag och böjningen var väldigt väldigt bra. Krumelurerna gick kanon och idag började vi lite med piruetterna enligt ridvägen som Ewa visat. Skönt som tusan när skritten är så där lugn för jag hinner med och hamnar inte i obalans. Tur för bästa Faxe <3
Nu ska jag hoppa i säng. Nu blir det tre intensiva dagar på FHS och Socialpedagogiken skall pluggas och nötas in.
Trevlig kväll på er alla <3
