Att komma till insikt!
Jag kom till insikten en gång om vad som tog all min energi var och det resulterade i separation. Lämnade med allt vad det innebar och gick vidare. Hittade mig själv och fann den jag nu finner harmoni med. Även om allt går upp och ner så är det i hans famn jag vill vara.
Ibland så händer det att man omedvetet gör val om vem som skall finnas i ens liv och inte. Jag tror jag har gjort det när jag tänker efter. Ett val alltså.
Nu har jag dock hamnat i ett annat dilemma och det är något jag vill göra något åt, eller rättare sagt så är det något jag måste göra något åt. Jag tror att all den förändring som sker i mig har med flytten att göra. Jag har hittat en fast punkt tillsammans med min familj där vi alla känner oss hemma. Sedan finns det saker man måste förändra utanför sitt privatliv för att hitta den där abosoluta balansen. Mitt mål är att finna den. Vägen må vara lång och krokig men dit skall jag, till den abosluta balansen.
Lev och må!
Tänk vilken tur jag har.....
Ja så här står vi, utan bete och utan hästkompis till prinsen och det suger. För hade jag vetat då hade jag annonserat ut boxen till någon som stannar kvar.
Men mitt i all denna soppa så tittar jag ner vid min sida och ser in i ögonen på den ljuvligaste av de ljuvligaste och inser att jag inte är ensam trots att darling är borta. Han heter Frasse och är vår nya familjemedlem som av en slump kom i vår väg.
Han fick ut mig på en fotbollsmatch och genast kändes allt så mycket lättare. Till och med ridsuget smög på och jag tog in prins Emil i stallet och pysslade ordentligt. Sadlade och tränsade och hoppade upp på hans rygg. Han blev barfota igår så jag red en stund på den stora ängen och sedan på den framtida ridbanan bakom stallet. Det kändes annorlunda att rida honom utan skor. Kändes lättare på hovarna liksom. Kanske ren inbillning men det kändes bra och vi fick till bra känsla i skolskritten. Men det märks att vi inte tränat på länge eftersom koncentrationen inte är så långvarig på min lilla damphäst, men jag får glädjas över det lilla som ibland kommer fram.Det är sådana här gånger jag inser vilken tur jag har som har inte bara en sambo dom älskar mig och mina barn och familj som finns här, utan för att jag har förmånen att bli älskad av djur som älskar en villkorslöst (oftast iaf).
Nu har lilla Frasse lagt sig här vid min sida och snusar gott så jag ska passa på att sova jag med. Så natti natti everyhopa och var rädd om varandra.
Frihet!
Ikväll ska jag på spakväll hos fina Ak och jag lovar att det skall bli ljuvligt skönt att bara få vara för mig själv en stund. Det är länge sedan jag kände den frihet som jag känner nu. Att kunna åka iväg på kvällen utan att behöva känna att jag måste vara hemma till en viss tid för att hinna med jourerna i stallet.
Nu är ju allt hemma och alla här kan hjälpa till att ge hästarna kvällsmat och pyssla lite. Det är ju så här livet skall vara. Okomplicerat och på mina egna villkor. Då känns det bara skönt att ta tag i lite höbestyr, lite gödselproblem och annat som skall göras. Freedom!
Nä nu folket, är det allt dags för lite dusch, sedan middag och sedan......... spakväll!
Såg föresten en söt lite bejbi igår.... på avstånd dock! Förstår att hans mormor är stolt. Kanske jag också blir mormor någongång i framtiden och får snusa på bejbifossingar <3
På topp........ varannan dag men det är väl bättre än inget eller?
Skall på VC i morgon för provtagning. Att behöva vara så här är inte alls roligt på en fläck.
Kan ju kanske bero på att jag inte har tid att vila spec. mycket nu men vf, det finns väl fler som har häcken full med jobb och aktiviteter och inte behöver de vara sjuk för det :S
Helgen har gått i flyttandets tecken. Hultstigen är nästan tömt.... nästan! Man har mer krejjor än vad man tror och ibland känns det som att det nästan inte tar slut och vart skall man sen sätta allt, det är ju frågan??? Vi flyttar från ett litet hus till ett jättestort men ändå så tryter förvaringsutrymmena.
Igår kväll var jag rätt pigg och tog ut min vita älskling på en tur. Vi red över skolan och red en sväng på grusplan vid gamla staben. Gick inte så där riktigt bra och jag längtar tills vi skall kursa igen. Försöker tänka på min sits eftersom det är tydligt att prinsen absolut påverkas om jag sitter rätt eller fel. Men han var iaf jätteduktig, trots 4 hjulingar och bilar och hundar och annat störande, så höll han sig på väggen med bägge hovarna =)
Idag är det föresten min födelsedag och det känns jättetråkigt att fylla år. Kanske det är åldersnojan som sätter in, vad vet jag! Men jag vaknade iaf och var ledsen. Något som jag är är att jag är barnsligt förtjust i överaskningar. Inte i presenter utan i det där lilla extra engagemanget som gör att dagen känns som bara min.
Gud vad jag känner mig tråkig och bitter, ledsen och grinig........... Nej idag är ingen bra dag!
Rastat klart nu och försöker hitta RMI för att orka med denna dag.
Ses väl eller hörs!
Svåra ord!
Just i denna stund så känns det verkligen som att jag vill säga "Jag älskar dig och förlåt mig så mycket för att jag inte förstod men jag hade verkligen behövt din hjälp för att komma till insikt, innan det gick för långt"
Igår hade jag en relativt bra dag och kunde stanna upp och njuta av tillvaron trots att halsen värkte och rösten svek. Men idag, idag kan jag nästan sätta mig in i hur en reumatiker har det. Jag har legat i sängen mest hela dagen och har ont i kroppen. Även om min känsla och värk är långt ifrån en reumatikers så känns det fruktansvärt tungt.
När jag kliver upp känns det som att jag är onykter och som att jag ska tappa balansen, fingrarna är svällda och det gör nästan ont att skriva. Ringde VC på morgonen för jag har ju dragis med detta virus i en månad nu, även om det bara legat där och irriterat så har det tagit på krafterna. Fick tid till veckan men jag hoppas att allt bara är väck tills dess.
Sjukt leds....... Det är tur att alla dagar inte varit sådana här, utan de flesta är rätt ok. Skönt är det att ha hästen hemma och inte behöva åka iväg.
Darling har varit ledig idag och är nästan klar med hallgolvet. Jag tog en pensel och målade golvlisterna ett varv för att sedan krypa ner i sängen igen med scoobydoo....... Nä nu ork jag int skriva mer, det gör ont i mina handleder.
Kryper nog ner under täcket igen en stund.....
Trevlig helg alla!
Veckorna bara rusar fram.......
Hej hopp!
Tisdag redan och jisses vad jag är schleeeten. Verkar vara så att varenda litet virus hittar till mig. Inte de stora som däckar mig utan det där lilla som ligger och lurar och gör sig påmind om dess existens. Kroppen går på högvarv för att mota bort dessa elakingar.
Såg en annons häromdagen i en av kvällstidningarna. En liten förklararing kanske till mitt disträa sätt, till mitt fumliga jag och till mitt dåliga omdöme. Log lite när jag läste det men så här i efterhand så är det inte det minsta roligt alls.
Läs och begrunda:
Om man har sovit för lite och är trött så brukar man bli glömsk och trögtänkt. Nu har forskarna upptäckt varför.
Man tvingade råttor att hålla sig vakna en längre tid och liksom oss människor så började de göra göra misstag och bete sig fumligt. När forskarna undersökte aktiviteten i olika nervceller så såg man att vissa nervceller från och till kopplades bort. Även om råttan var vaken så sov delar av hjärnan.
Anledningen till att man inte upptäckt detta tidigare är att man i denna studie använde särskilda elektroder. Den vanliga metoden att mäta aktivitet i hjärnan, EEG, uppfattar inte detta utan registrerar bara att råttan är vaken.
Om vår hjärna fungerar på samma sätt, vilket den troligen gör, kan alltså mindre delar av hjärnan ta en tupplur medan resten jobbar på som vanligt. Problemet är bara att man inte är lika skärpt och lättare gör misstag.
Ja tänk så viktigt det är med sömn.
Dn.se
Ibland glömmer jag saker och är en aning förvirrad. Så har det varit en längre tid. Jag har fått erfara att människor blir sårade av mitt sätt och jag kan förstå det, det som gör mig ofantligt ledsen är att jag absolut inte alltid varit medveten om det och och kanske jag trott att det funnits en förståelse i att jag inte gjort dessa tabbar eller val med flit. Hade jag vetat konsekvensen jag trodde inte heller att jag skulle tappa en kär vän pga detta, vilket jag nu gjort.
Men nu är jag medveten om att detta är allvarligt och först nu kan jag jobba på det! Så är det ibland, man måste komma till insikt...... the hard way!
Trots detta så känns det som att all den inre stressen är på väg att försvinna, behöver inte grubbla så mycket för armen är rätt ok, jobbet har börja flyta på ganska bra och inte lika mycket energi måste läggas på att orka med arbetsdagen. Men framförallt så har jag har hittat lugnet tillsammans med darling och barnen i ett hus där vi kan bo in oss, där alla är välkomna, där dörren står öppen för den som vill, där det finns tid för en kaffe eller ett glas Rosé på altanen.
Jag kan gå ut till hästen när jag har tid och avbryta om jag får besök. Jag har ingen annans tid att passa och kan njuta av den friheten som detta har gett mig. Kanske är det därför jag inte känner mig lika stressad, att minnet börjar komma tillbaka och att det faktiskt finns ett liv utanför ......... jag tror det är så det är, ja det är det.
Nu har jag rastat klart för idag och skall köra ett sista ryck för att sedan kunna gå hem.
Hem till Lappkullen, till min darling, till mina troll och till Emil som står i hagen och tuggar på sitt hö......
Trots allt elände så ljusnar det och livet känns grymt bra. Bara det där feberviruset ger vika nån gång ;) men annars är allt bra.
