Alla dagar är inte rosenskimrande!
Nej långt ifrån alla dagar är rosenskimrande. Att aldrig vakna utvilad, att drömma drömmar som är så verkliga så att de nästan går att ta på där jag i drömmen kämpar för att hålla mig vaken, att inte ha ork till något, att känna att jag bara måste göra det och det....... ja jag tror att det är ett tecken på att jag måste stanna upp.
Det sägs att de som ligger närmast till att få utmattningssyndrom är högpresterande studerande kvinnor/mammor. Ja lägg då till högpresterande arbetande och studerande mamma med 2 hästar, så kan jag nog själv räkna ut hur farligt nära jag är. Pressen jag lägger på mig själv är näst intill omänsklig. Inlämningsuppgifterna jag lämnar in får gott betyg för att jag skriver bra och har en bra layout men det är ju för att jag bara inte kan släppa på kravet.
Nu har jag ett arbete som jag måse presentera på onsdag, som jag fick som extra uppgift för att ta igen första träffen då vi var på cypern. Jag är långt ifrån färdig och jag håller på bli "insane", för jag har tagit semester idag för att plugga men nä, jag har betalat räkningar, sorterat papper i pärmar och arkiv, tog mig en powernap och sedan ett litet pass på ridbanan. Fast iof så känns det som att jag prioriterat rätt, ridningen behövde min själ idag.
Vi har övat på galoppfattningar. Har ju tidigare egentligen bara tänkt galopp och så blev det galopp, men efter att vi backat bandet så behövs stödet med tydliga signaler. Idag gick även uppkortningen fin fint och vi fick till lite tramp och ett pyttelille galoppanslag.
Bästaste Faxen i världen gjorde denna dag lite mer rosenskimrande <3
