It´s a wonderful friday.....
La mig i soffan och vilade. Det är otroligt tröttsamt på jobbet. Att leva i sådan ovisshet och osäkerhet är inte alls roligt och det tar på allas krafter och humör. Ibland begriper jag inte alls hur folk och fä tänker. Det finns sådana där så kallade hygienfaktorer som bara ska fungera. Och just nu så känns det som om vi absolut får stå på egna ben, ingen står bakom oss. Ja så känns det!
Men men, vilade iaf en stund och så fick jag ett sms av min älskling som undrade om jag ville gå ut och äta. MEN JAAA! Självklart. Fick dock lite panik för stallet var inte gjort så jag hoppade in i stallkläderna och drog till prinsen. Jag chockade mig själv igår genom att rida barbacka. De övningar vi tränar mest på nu är ju i skritt och trav och jag lyckades trava en hel del. Emil var nöjd efter 30 min och min ända fick nog. Hade jag travat några minuter till så hade jag blivit skinnflådd, jag lovar.
Pysslade och goades och Emil la sitt huvud i min famn och nästan somnade. Han är såå go !
Darling kom dit och hjälpte mig avsluta allt och Emil fick gå ut i hagen en stund till och vi skyndade hem för att duscha och driva till Lantjärv med nå sadel jox.
Middagen avnjöts på Vikingen och gott var det.
Nu ska jag iväg på jobb. See u all out there!
Funderar lite!
Morgonstund har guld i mun!
Monday morning!
Hä e ba tuta och kör!
Jaha, då var det dags. Vaddårå? Att köra Emil igen så klart. Ett uppehåll på 4 månader (och bara några körpass i våras) avskräckte inte Lisa att rida Emil till gamla stallet där jag väntade med selen. Vi selade på honom och tog ut honom i blåsten, spännde fast honom framför vagnen och drog iväg mot Ponde. Lisa är så cool så jag kände mig säker på att det skulle gå bra.
När Emil kände tyngden bakom sig så kände vi hur hela han blev lycklig. Travade så kort så vagnen gungade och vi blev nästan sjösjuka. Han hade ett riktigt gung i benen och steget liknade piaff. Häftigt att se honom så där och känna hans glädje.
Gick jättebra tills vi kom till E4 och vi fick vänta på alla långtradare som körde förbi. Emil ville över vägen och blev lite stressad men tillslut tog vi oss över och vi var hemma på gården igen =)!
Något som jag inte skulle ha trott för 2 år sedan var att Emil skulle vara obrydd om traktorn på gården som körde spån men si de var han. Yippie!!!!!!!
Hoppla pållen!
Emil, min Emil, han älskar att göra alla möjliga saker. Förut gillade han INTE dressyrpassen på banan men även det älskar han idag. Men för att inte tråka ut honom så måste han ju få göra sådant som jag inte tycker om och det är att hoppa. Han älskar när man bygger hinder och jag har provat hoppa honom ett par gånger, men eftersom jag är feg (tackar Misita för det) så får Lisa styra upp honom mot hindrena.
Han är en helt underbar allroundhäst!
Tick tack tick tack!
Lotsen berättade att jag måste jobba med min sits, ankstjärt och med mina stumma händer. Jag måste lära mig att inte låta tömmarna glida genom fingrarna men ändå ha ostumma händer.
Ja det är massa nytt jag ska tänka på men det är så otroligt nyttigt att rida för någon som korrigerar och hjälper. Hittils har jag mest drällt omkring, ja Emil också, för den delen. Vi har varit planlösa men det känns jättebra att ha en plan nu och ett mål.
Vi har jobbat mycket med att samla energi i skritten för att få påskjut och jag känner att vi är på rätt spår. Vi har lyckas korta stegen så att det inte hörs när han sätter ner hovarna i backen för att sedan få marschera framåt efter fyrkantspåret.
Vi samlar ihop oss och traven kommer genom att jag slår lätt 2 ggr på hans mankam, och inte med hjälp av onödiga drivmedel. Ja ibland kanske jag måste hjälpa till lite men oftast funkar det fin fint utan. Det är en otroligt härlig känsla att trava idag. Nu dräller vi inte omkring utan vi är samlade även i traven. Ja bättre än förut iaf ;) då vi bara drällde omkring och hade noll koll.
"Vi siktar in oss på piaffen"
Amazonas Elisabeth K2 och S2 sökes!!!
En stunds njutning!
Se dig omkring!
Ja jisses vad det börjar bli svårt!
Att vad? Att rida lektion när jag har fullt upp med att hålla reda på mig själv men skall även hålla reda på vad min instruktör försöker förklara. Kanske det beror på åldern eller på att jag helt enkelt är ovan.
Men hur som helst så red jag för Anki i söndags, för allra första gången. Hon undrade vad jag har för plan men shit jag har ju ingen, ingen mer än att jag vill lära mig bygga upp Emil så att han håller många år framöver och för att både han och jag ska ha roligt när vi rider.
Vi började iaf med förberedande övningar till piaffen så vi fick öva öppnor och slutor och även korta steg för att sedan gå in i samlad trav. Jag har så mycket att lära men faktiskt så känns det inte jobbigt. Vi tar det i den takt vi behöver ha för att nå högre och vi ska ha roligt på vägen, det har vi bägge bestämt =)
Det finns iaf en sak jag är helt säker på och det är att jag har världens bästa häst, för mig! Han lär mig att inte ha för bråttom, han lär mig att lyssna och han visar mig vägen till ett annat universum.
Jag har inte en häst som är bättre än någon annan, det är inte det jag säger, men han är en häst som kom till mig av en orsak. Så för mig är han världens bästa häst och läromästare. Min Robert har undrat några gånger om Emil är annorlunda jämfört med andra hästar eftersom jag gärna vill vara med när någon annan tar in första gången el släpper ut. Nej säger jag i första skedet men när jag sedan funderar och reflekterar så är det nog så.
Vem som helst kan inte hantera Emil. Han säger med hela sitt väsen vad han tycker och läser av dig omedelbart. Visar du den minsta rädsla eller otrygghet i hanteringen, då känner han det och försöker fly.
Visst kan han bralla omkring med mig ibland, som igår när det blåste storm ute, och jag skulle ta in honom från hagen. Men det finns absolut inget ont i min häst, bara naturliga egenskaper som hör till.
En häst är en häst och måste också så förbli.
TGIF!
Kan bara kallt konstatera att helgerna går i en rasande fart. Denna som bara flög förbi var en jättemysig helg. Fick finbesök av söta Sandra och hennes nya "vän" i fredags så det blev god mat och mys framför Idol. De åkte hem efter lunch i lördags och vi åkte iväg till stallet och fixade klart där. Sedan hem, hoppa in i bastun och sedan god mat framför tvn och en mysig brasa och massor med tända ljus. Har föresten frossat i löjrom i helgen. 
Love it!
Thank god it´s friday!
Något har hänt med min häst och det är en underbar känsla. Det känns nästan som om han blivit lyckligare på något sätt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gjort förändringen. Kanske är det det ändrade ridtänket som gjort det, kanske är det flytten, eller så är det bägge delarna. Förut så drog jag mig för att rida honom på ridbanan, han segade och gormade och försökte slippa undan. Tog alltid tid innan man fick honom att arbeta, men det blev som aldrig något bra. Just därför så ägnade vi oss mest åt skogsturer.
Idag så känns han lika ambitiös, eller faktiskt mer ambitiös, än vid skogsridning. Jag känner att han tycker att det är roligt och han blir inte leds. Han trampar på ordentligt och är mjuk och följsam och öronen spetsade framåt hela tiden.
Många tänker nog att det är för att jag stoppat stången i munnen på honom och tvingar honom att lyda. MEN det är helt fel. En häst som tvingas göra något tycker inte att det är roligt. Och tycker hästen inte att det är roligt, då känns det. Allt blir jobbigt och frustrerande. Jag har varit där, jag vet!
Nu ser jag fram emot söndagens ridlektion för Anki Niska. Ska rida för instruktör för första gången sedan kursen i början av månaden. Det ska bli så roligt och så lärorikt och jag längtar nästan ihjäl mig som ett litet barn längtar till julafton.
