Jessicas Blogg

Det är faktiskt inte roligt när jag är medveten om att jag är just detta, elak! Har i flera dagar kännt att allt gått åt rätt håll MEN igår hade jag en riktigt dålig dag och det fick mina nära och kära veta. Förlåt mig för att jag inte alltid klarar av att hålla mig ovan ytan utan tillåter mig att bli bitter och grinig. Men det var inte skoj igår för när jag la mig i sängen så värkte även den vänstra armen.
Det är riktigt frustrerande att känna att man vill så mycket men inget funkar.

Igår var det dags för Carro att ta ut prins Emil i skogen för första gången. Tanken var att Ebblo och PriMadonna skulle följt med men eftersom det varit kallt och blött ute så ömmade hennes rygg lite, så istället fick jag låna en cykel och följa med Carro och prinsen ut i skogen.
Cyklade efter ända till stråkanäs på en förliten cykel och på en blöt sandväg, så jag har träningsvärk i benen idag.
Nu ska jag strax bege mig till stallet och betala hovslagaren, sedan blir det jobb en stund innan jag ska bli nålad i armen. Vet ni att det känns skönt att börja få tillbaka orken! Och en sak till, om 1½ vecka åker vi till stockholm. Lääääääängtar!

Det är så enkelt att döma människor utifrån sina egna erfarenheter och har du inte haft ont så kan du inte heller förstå hur smärta kan påverka ditt liv.

När jag nu sitter och funderar och pratar med min chiropraktiker så inser jag att jag borde ha lyssnat på kroppen för länge sedan. Redan innan jag blev tjänstledig för drygt ett år sedan så fick jag behandling för armarna som domnade bort. Att jag sedan vi flyttat hit, gått an som en galning med flytt, städning, snöskottning, stallfix och annat trots att jag har haft ont, så har det blivit så illa som det är.

En tennisarmbåge brukar inte vara så här illa. Det började med domningar, känningar i handleden men har slutat med att jag har värk hela tiden och så blir det om man inte har förstånd att lyssna på kroppens signaler om att det är dags att VILA!

Det är INTE roligt att inte kunna sova, att inte kunna arbeta, leka med barnen, att inte kunna städa, rida, mocka, tvätta bil, rensa rabatter och framförallt att vara glad.

Alla i min omgivning blir lidande av mitt superdåliga humör mellan varven. För jag blir gnällig(are) av att inte kunna leva det liv jag faktiskt vill leva.

Oj vad jag saknar min snuttefilt. Dags att dra täcket över huvet och knoppa in. I morgon blir det joppa lite.
Natti natti alla.

Igår plockade jag här hemme lite smått men tog det lugnt som ordinerat. Vänter arm börjar bli rätt fingerfärdig faktiskt. Nå, när darling kom hem så åkte vi till stallet och han gjorde i ordning prins Emil som vanligt och jag tog ut honom på ridbanan. Kaxiga jag ställde upp ett hinder. Ett litet kryss på 60 cm fast där krysset är var det nog 30 cm. Men prins Emil blev överlycklig när han insåg att han skulle få hoppa och gjorde två ordentliga språng innan han insåg att han kan kliva över hindret. Jag måste gaska upp mig lite och intala mig själv - Jag kan hoppa, jag är inte rädd. För hur som helst, även om jag själv inte njuter av variationen så gör Emil det och för hans skull måste jag våga hoppa lite mer... bara måste! Fast lite kul tycker jag själv att det är tihi.

Käkade middag sent framför soffan igår och både jag och darling blev trött efter ett slag och kröp upp i sängen istället. Väl där gick det bara inte att somna. Låg och vände mig fram och tillbaka. Klockan blev 1, den blev 2 och sista gången jag var ner var den 0410 och då började jag prova mina sommarkläder inkl. bikinin. Men HALLÅ!!! Psykakuten nästa!!!

Nåja trots min taskiga sömn så ringde väckaren halv 8 och det var dags att kliva upp. Dejt i stallet med LisaH och dags för ännu ett pass med prins Emil med skacklar. Denna gång la vi på ett däck för att få lite tyngd, travade lite och som jag sagt tidigare så upphör han aldrig att förvåna. Han är som en riktig körhäst så det är bara att köra hårt några dagar till med skacklarna innan vi spänner för vagnen. Fasiken va skoj det ska bli.....

Snart dejt i stallet igen med AW, Emils fd matte. Dags att vila lite innan, annars kör jag av vägen. Föresten, igår körde vi nedcabbat för första gången i år. Hääääääärlig feeling!!!!

Ja i natt har jag faktiskt drömt och jag har faktiskt bara vaknat en enda gång av värken i armen. Sedan somnade jag om och sov till kl 0900 även om de sista timmarna var lite oroliga. Känns iaf skönare än igår då jag inte sov något på hela natten.

Så några sådana här nätter till så kanske jag är som folk igen på ett tag.

Trött dag av att inte ha sovit ordentligt på flera nätter. Vaknar efter någon timme av värken och har svårt att somna om. På dagarna känns det inte alls lika illa som tidigare och Mickes behandlingar börjar ge resultat tror jag, PLUS att jag vilar mer nu. Det är nämligen allvarligt detta! Nåja, jag hade iaf date med LisaH i stallet idag. Dags att spänna för gossen med hemmagjorda skacklar för att se ifall han blir skraj. Jag själv som är justerad var med bara för säkerhetsskull så jag skulle kunna lyfta upp dem ifall han blev rädd. Men som jag sagt tidigare så upphör aldrig denna häst att förvåna. Han är en klippa och jag ÄLSKAR honom.



Önskar bara att han inte alltid blir så missförstådd.

Var sedan till Micke igen på behandling och nu börjar det bli dyrt. Fasen att det ska kosta på att va sjuk. Nåja, blir jag frisk så är det värt det.

Hej och hå alla glada! Eftersom förra helgen var överfull med släktingar från Umeå och det var full fart i huset så blev det en lugn helg här på Hultstigen. Sessan hade sovkompis i fredags och vi kollade film och käkade gotta. Lördagen gick i lugnets tempo och men jag och darling var till stallet och jag red en stund på prinsen. Ridningen går bra trots armen men markarbetet går lite sämre så jag är glad att darling inte räds för att hugga i med borstning, sadling och annat nödvändigt.

Lördagskvällen var också lugn och skön. Inget spännande att rapportera!