Du får den häst du behöver, inte den du vill ha!
Det är jag helt övertygad om. Jag behövde Emil för att lära mig läsa och förstå hur ett stort djur som han fungerar. Jag behövde honom för att kunna vara här och nu, för min prins, han gillar inte när jag inte är det.
Men jag är övertygad om att han kom till mig även för att att han behövde det. Han behövde någon som tog sig tid att lära känna honom, som lever med honom dag som natt, och som lär sig tyda hans signaler.
Det tog nästan 3 år innan jag förstod att hans skärrade beteende i mörker, beror på att han faktiskt saknar mörkerseende. Det skar i mitt hjärta när jag förstod.
En kväll när jag skulle fodra dem i hagen så såg jag hur Emil smyger fram i skogen. Huvudet är sänkt mot backen och han söker väg med mulen. Att se sin häst så, gjorde ont.
En annan kväll vägrade han gå från stalllampan trots att höet låg på baksidan. En annan kväll så stod han nere på ängen när vi kom hem och han följde staketet till öppningen men råkades gå in i det vilket gjorde att han vägrade gå igenom. Det slutade med att vi hämtade ficklampa och gick före honom och lös upp vägen.
Jag tror att det var mig Emil behövde. Han behövde någon som tog in honom i sitt liv och lät honom flytta "hem". Hade jag inte gjort det utan haft han uppstallad, hade jag nog aldrig förstått att det var därför han betedde sig konstigt och stressat i mörker.
Jag förstår hans ängslighet nu och vi monterar upp lampor i hagen så att han har ledljus. Så länge det fungerar så har vi det så.
Jag vet att många tycker att jag är galen men faktiskt så är jag kär i min häst och älskar honom gränslöst!
Tänk vilken tur att det blev som det var tänkt för er båda :)
Är det inte så att djur med Emils ögonfärg har en tendens att få sämre syn?