Jag är trött på individualismen
Jag blir så trött på att se och höra den råa tonen som råder i samhället.
Jag blir så trött på att se människor som bara uppvisar ett stort hat mot det som avviker.
Ingen har väl undgått debatterna kring Romerna från Rumänien? Nä skulle inte tro det!
Ingen har väl undgått att ta ställning för eller emot? Nä tror inte det heller!
Jag har tagit ställning och jag har gjort det ordentligt. Jag bryr mig inte om att Rumäniens ambassadör säger att vi inte skall uppmuntra tiggeriet. För mig är hon bara en Rumän som liksom många andra ser ner på människor som avviker.
Jag bryr mig inte heller om det faktum att det finns rykten om att det är organiserade ligor som ligger bakom tiggeriet.
Jag känner helt enkelt att kan jag hjälpa med det lilla jag har, så gör jag hellre det. Jag vill verka för ett samhälle där alla är lika mycket värda, där fattiga inte behöver vara fattiga och där toleransen mot det som avviker är större än nu och där medmänsklighet råder.
Jag är trött på att läsa att Romerna blir spottade på, av både ungdomar och vuxna människor. Jag blir illa berörd över att man ser ner på de människor som inte har samma förutsättningar till ett värdigt liv som du och jag.
Jag blir väldigt illa berörd av vuxna människor som ser ner på andras barn och kastar föraktfulla blickar mot barn som avviker från den sk "standarden" och de normer som samhället anser sig skall efterföljas.
Jag blir trött på att människor inte inkluderar varandra i sina liv och ser att det är vi tillsammans som kan skapa ett bättre samhälle för oss alla, barn som vuxna.
Jag har en undran och det är om du vet vilket samhälle vill du leva i?
Ställ dig den frågan och sätt dig sedan in i situationen att ditt barn hamnar i ett utanförskap. Se dig själv reagera när andra vuxna runt omkring kastar blickar av förakt på det barn som du fött. Se dig själv reagera över att ditt barn inte får en andra chans eller den hjälp den behöver i skolan. Hur reagerar du? Vilken känsla får du i kroppen?
Du behöver inte svara här, utan fundera för dig själv och kanske nästa gång du stöter på det som "avviker" så kanske du kan se att det finns anledningar till detta som du inte har någon aning om. Då kanske du inte heller sätter skuld och skam på föräldrarna som uppfostrat barnet.
Nej jag pratar inte om mig själv och min familj men jag ser detta, varje dag och den negativa energin som kommer till mig har jag svårt att värja mig mot.
I morgon är det nyårsafton och jag kommer inte att ge några löften. Den enda önskan jag har är att fler människor börjar förstå att för att vi skall få ett "trevligare" och "mjukare" samhälle där människovärdet står högt, så måste vi alla hjälpas åt.
Gott nytt år till er alla där ute som delar med er av kärlek till andra människor oavsett ursprung och klass.
KRAM <3