Underbar måndag!
Eller? Jo dagen har startat ganska bra trots att jag hade svårt att somna. Dottern var på bio med några kompisar och jag kom väl inte i säng förrän halv ett och innan jag somnade så var nog klockan betydligt mer än så. En himlars tur att jag vaknade tio i sex och var kissnödig. För väckarklockan har jag inte hört alls nope! Men barnen klev upp och jag måste säga att det är helt otroligt vad skönt det är när det inte är några sura miner någonsin mer på morgnarna. Att byta klass var för den äldre en klockren lösning då hon nu är skolmotiverad och tycker att det är riktigt roligt att gå till skolan. Den yngre, sonen, han har alltid varit duktig på att kliva upp men för honom så har ansvaret med att börja högstadiet varit positivt och han är mer ordningsam än förut. SKÖNT!!!
Nu till något tråkigt!
Innan jag la mig så hann jag läsa ett inlägg på FB om en områdespolis som skjutsat en ungdom till ett behandlingshem för en tid sedan. Han skrev jättebra om sina egna känslor men en sak reflekterade jag över och det var när han kom in på att pojkens mamma i sitt medberoende möjliggjort för ungdomen att kunna fortsätta missbruka eftersom hon velat ha honom nära inpå istället för att skicka iväg honom.
Jag reflekterade över att det återigen läggs en massa skam och skuld på föräldrarna. Att inte se längre än så är farligt. Det finns alltid medberoende i alla relationer där missbruk finns men att inte se att det kan vara skam och skuld som gjort att mamman inte velat ta tag i det på ett optimalt sätt. Det kan också finnas en psykisk ohälsa bakom detta som gjort att mamman inte orkat ta tag i problemet.
Det kan finnas många orsaker men vi har en tendens i vårat samhälle att ge varandra skulden. När barn hamnar snett så kommer det hemifrån, så vad gör man om det händer något och man känner skam? Man vill inte att alla andra också skall veta att man misslyckas som förälder. Det räcker väl med att man känner så själv?
Så därför måste jag säga att jag önskar att alla vi föräldrar som har barn och ungdomar, som har eller inte har en drogproblematik, skulle kunna lägga skammen åt sidan, att vi kunde se att detta kan hända i vilken fin familj som helst. Jag önskar att vi alla kunde se att det kan vara annat som ligger bakom en tragik som denna och att istället för att prata om andras situationer istället pratar MED varandra.
Det är vårat gemensamma ansvar att försöka få rätsida på detta, och att skuldbelägga varandra är ingen lösning.
Nä nu ska jag ta och plugga lite konflikthantering medan sockerkakan i ugnen sprider sin ljuva doft i hela huset.
Fridens liljor folket!