A Little Piece of Me

Barnen har åkt. Tomt och tyst i huset. Skönt är det alltid precis när de åkt, för tystnad är ljuvligt ibland. Men just tystnaden som följer med att barnen åker, är skön ungefär ett dygn sedan så kommer saknaden och fortfarande så här snart 7 år efter att vi skiljt oss, jag och barnens far, så har jag inte vant mig att lämna dem.

 

Det har varit otroligt sköna 2 veckor, inget bråk om skola eller något annat. Bara skönt och lugnt och massor med sköna och roliga samtal.

 

Igår måndag så satt jag igång och pluggade direkt på morgonen men mitt i allt så fick jag det bästa besked jag någonsin kunde få. Faxes ägare meddelade att jag nu får köpa honom och ingen kunde bli gladare än jag. Jisses, tänk egentligen vad en häst kan betyda för ens mående och tänk också hur ödet förde oss samman. Faxe är en dröm och även om han inte varit min på pappret så har han varit det i hjärtat från första stund. Älskade lilla hobbithästen. Pluggandet gick således väldigt lätt hela dagen och energin var på topp, så när sambon kom hem så hade jag vikt undan all tvätt, städat hela huset, tänt ljus och maten stod på bordet.

 

Blev en skön kväll med lite vitt och bubbelbad.