A Little Piece of Me

Hej! Det var länge sedan. Allt för länge sedan jag faktiskt tog mig tid att skriva här. Livet går liksom i högvarv och jag kastas fram och tillbaka, mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg. Men det är mitt liv... och det är det som gör mig till den jag är.

 

Som Konfucius skrev - Vart du än går, gå med hela ditt hjärta! Ja så gör jag nog i allt tror jag bestämt. Men när man får lov att göra så, då behövs det tid för återhämtning och rekreation. Och vart hittar jag det? Givetvis i stallet men också i min ensamhet. När allt snurrar på och är galet upp och ner, då har jag ett stort behov av att bara vara med mig själv, i min ensamhet och kanske till och med bara stänga in mig i flera dagar för att ladda om. Att jag inte har energi till att vara speciellt social, utan ger min energi till det som är för mig livsnödvändigt, mina barn och min familj.

 

I veckan är jag ledig från arbete, pluggar järnet och läser galet mycket och allt snurrar i mitt huvud. Intressant som attans. Socialpedagogik är grejer vill jag lova :p fast jag halkade in på en till kurs nu, Psykiatri 2. Lika bra att köra på ett tag till va? ;)

 

Idag gjorde jag en sån där grej bara för mig själv. Jag klev upp tidigt, red ett pass på bästa Faxe på en ishalkig ridbana, duschade och gick över till världens bästa granne. I dag blev det ayurveda och min doft blev - Vata, så efter en skön helkroppsmassage och ångtält, helt inoljad, så gick jag hem och drack mig ett örtte som var himmelskt gott. Ska försöka byta ut det mesta kaffet till detta och även prova Guldmjölken som jag fått tips av.

 

Kanske den lindrar min ständiga värk i kroppen.

 

Nu ska jag hoppa i säng, i morgon en ny dag med studier och planering av en rapport.