A Little Piece of Me

Har hänt massor senaste tiden, sådant som jag inte hunnit blogga om men som är av väldigt stor betydelse.

Sedan i höstas har jag gått på långvikariat och från 1 januari 2016 så har jag äntligen en fast tjänst på det mest betydelsefulla arbete som man kan ha, nämligen på ett ungdomshem för pojkar mellan 16-21 år. Har skrivit tidigare om hur jag verkligen brinner för det sociala arbete som vi gör och därför känns det otroligt skönt att kunna kliva in i rollen som Behandlingsassistent liksom på riktigt. Att yrket också går hand i hand med den utbildningen jag fortfarande har några månader kvar på, gör liksom arbetet ändå intressantare och utbildningen blir lättare. Jag har ju förmånen att få praktisera de verktyg vi läser om och det är en ynnest. 

 

Vi har de senaste teman skrapat på ytan vad gäller MI och kbt men också haft massor med lösningsfokuserad pedagogik. Det är något som verkligen är till nytta i ett socialt arbete och att lära sig mer ger mig en större trygghet.

 

Vi har också läst om förhållningssätt men där tror jag att jag någonstans faktiskt har ett väldigt bra förhållningssätt och känner mig trygg i det. Någonstans ser det friska i varje individ och är pedagogisk i det jag gör.Tror att just dessa bitar är avgörande i hur man skapar en relation med en annan människa. Tänker också på vad en kollega sa - Du kan sätta gränser utan att dom ens märker att du gör det. Det tycker jag är rätt coolt. 

 

Jag önskar verkligen att fler människor skulle våga prova arbeta med yrken som vårat.

 

Nu ska jag ta mig en titt i boken -Möten i mellanrummen! Det är en av de tre sista vi har innan utbildningen är klar. Kommer kännas tomt och konstigt att inte ha en massa skolarbeten hängande över sig 24/7.