Stannat upp och väntat in min själ idag!
Pluggat hela gårdagen så idag när jag slog upp ögonen och såg den underbart blåa himlen och såg hur solen sakta vaknade, så bestämde jag mig för att dra ut med yrvädret på tur i skogen. Vi drog ut efter tunga skoterspår, plumsade i djup snö och bara njöt av solen och det underbara vädret.
Ibland glömmer jag av mig och tar mig inte tid till att samla tankar och känslor. Det gör jag allra bäst uppe på hästryggen eller bara sittandes i hagen eller i stallet tillsammans med pojkarna. Det händer något i mig när jag struntar att lyssna på mig själv. Blir lättretlig och grinig. Jag känner det själv. Så jag förstår att min sambo känner av mitt låga humör och påpekat att utan häst så skulle jag inte vara så rolig att leva med. Jag skulle nog inte tycka om att leva med mig själv heller om jag ska vara ärlig.
Nu är jag fulltankad med positiva känslor.
Hörs en annan dag!
Kram!
Det där med att samla tankar uppe på hästryggen känner jag igen mig i. Bästa sättet! En av de sakerna jag saknar som mest med ridsporten när jag inte har den möjligheten eller tiden just nu. :)