Kris - när något går sönder!
Kris måste få vara precis det det är, kaos, sorg, glädje, ensamhet, kärlek, gemenskap. Kris är precis allt det du tillåter det att vara. Så är det för mig iaf, det måste få vara precis vad det är med allt vad det innebär.
Jag har blottat mig ganska ordentligt i sociala medier, framförallt för mina vänner på Instagram. Men för mig har det varit ett sätt att bearbeta den otrösteliga smärtan som själen får uppleva när någon som betytt allt för mig, lämnat mig. Den som inte ha velat ta del av det har inte behövt läsa men de som vill är väldigt välkomna att dela mina känslor och tankar. Har fått många väldigt fina reaktioner på mina tankar och jag tror att vi måste lära oss att vara mer öppna i hur vi känner för att få människor att förstå att sorgen och skanaden ter sig olika för var och en av oss.
Jag har börjat ta hand om mig själv och det är en direkt orsak till de existentiella frågorna som dök upp i mitt huvud när mamma blev sjuk. Jag hade utan tvekan kunnat lägga mig ner i soffan igen men valde att öka mina chanser att hålla mig frisk både fysiskt och psykiskt.
Vad är kris för dig? Vem är du i din kris? Ser du några skyddsfaktorer som gör att du klarar av att möta allt vad en kris innebär? För mig är krisen precis det jag skrev ovan, kaos, sorg, glädje, ensamhet, kärlek, gemenskap, ja och väldigt mycket mer. Det är för mig en skyddsfaktor för jag känner, även om min mamma var hela min värld så har jag ett sammanhang, jag är någon för någon annan, jag är behövd och jag behöver andra. KASAM är en väldigt viktigt faktor för att klara av sådant som ställer livet på en kant till en avgrund.
Min mamma var den mest tjuriga kvinnan jag någonsin mött. Inte tjurig och grinig, utan hon höll ut, kämpade i det tysta för alla oss i familjen. Hon älskade pappa av hela sitt hjärta och var honom trogen från den dagen de träffades. Hon var den som samlade ihop oss och hon var knutpunkten, även om hon inte riktigt förstod det själv och vi kanske inte förstod det heller förrän hon var borta. Saknaden efter henne är stor och sorgen är bedövande, men jag kan allt oftare känna en tacksamhet över att hon lärt mig så otroligt mycket genom livet, som jag egentligen inte heller förstått förrän nu.
